En sanning konstaterades: ”Utställare av hundar äro som bekant ett oroligt släkte, vilka ofta hava ytterst svårt att dölja sin missräkning över, att deras älskling icke erhållit ett väntat pris.”
Viktigt med hälsan!
1921 var första året då särskilda hundägare-/veterinärintyg skickades in i förväg eller lämnades in tillsammans med hunden, och 1927 började man med regelrätta veterinärbesiktningar. Ingenstans i världen, utom i Holland, vidtogs sådana rigorösa åtgärder som i Sverige för att förhindra sjuka hundar att komma in.
Referat
1925 skrevs att ”Utställare av hundar äro som bekant ett oroligt släkte, vilka ofta hava ytterst svårt att dölja sin missräkning över, att deras älskling icke erhållit ett väntat pris.” En utländsk domare skrev i hemlandets tidskrift 1929 om ”de överskådliga anordningarna, det väl genomtänkta händelseförloppet, utställarnas lugna, förnäma hållning, det välförsedda bordet med hederspris, (...) blott uppvisade äkta silversaker, samt framför allt den höga ståndpunkten hos uppfödningen av de flesta raser.”
Anpassningar
Under 1920-talet ökade schäfern i popularitet och antal. 1924 hade man en inhägnad ring för just schäfer, ”varigenom tillfälle bereddes honom (domaren) att låta hundarna uppvisas i frihet”. En nyhet för utställningen 1927 var att alla domarna gemensamt skulle utse ”utställningens bästa hund”. I konkurrens med en pointertik och en strävhårig foxterriertik vann en irländsk terriertik.